Det osynliga våldet

För kvinnor och män som fallit offer för psykisk misshandel, privat eller på sin arbetsplats.

Pas

Vad är alienation och hur kan vi hantera frågan?

23 augusti, 2010 14:02 av Björn Järnesjö

Vad är alienation och hur kan vi hantera frågan?

Alienation är en process som förekommer i ungefär 20-25% av familjer som tvistar i domstol om barns vårdnad/boende/umgänge. Dessa familjer är mycket komplicerade att hantera både för domstol, socialtjänst och övriga inblandade parter, samtidigt som barnen lidande är stort. Artiklen avser att ge en översiktlig bild av den process där barn främmandegörs från en förälder och några exempel på vad man kan göra i olika stadier. Artikeln är baserad på AFCCs konferens 1-4 Juni 2010 samt litteratur enl referenslista. I vissa avseenden finns skillnader mellan de slutsatser forskare dragit angående alienation. Denna artikel kommer att fokusera på material som är allmänt accepterat bland forskare och praktiker. PAS (Parental Alienation Syndrome) kommer därför bara att nämnas kort.

Definition

Det fnns ett flertal definitioner av alienation. Richard Gardner, barnpsykiater, definerade Parental Alienation Syndrome 1985 som ”barnets kampanj av nedvärderande mot en förälder som ett resultat av programmering (hjärmtvätt) av barnet av av en förälder för att nedvärdera den andre föräldern---”

Kelly, J.B och Johnston, J.R, båda forskare och barnpsykologer har en annan definition i artikeln The alienated child. A reformulation of Parental Alienation Syndrome från 2001. Den lyder ”ett alienerat barn uttrycker, frivilligt och ihållande, oresonabla negativa känslor och uppfattningar (såsom ilska, hat, avvisande och/eller rädsla) mot en förälder som är signifikant oproportioneliga mot barnets verkliga erfarenhet av den föräldern.”.

En definition som avvändes av William Bernet och Amy J L Baker på ovan nämnda konferens var ”ett barn, vanligen med föräldrar i hög konflikt, som alienerar sig med den ene föräldern och avvisar relation med den andre föräldern utan legitim anledning.”.

Det är viktigt att skilja alienation från estrangement (främlingskap), vilket innebär att barnet skäligen avvisar en förälder ex på grund av övergrepp. Ett fenomen som kan förekomma både i och utanför familjer med alienation är Gatekeeping. Det definieras av Fagan & Barett (2003) som ”mödrars preferens och försök att begränsa och exkludera fäder från att ta hand om barnet och engagera sig för det”. Ett annat närliggande begrepp är Stockolmssyndomet vilket beskriver hur en person kan bli alierad med någon som skadar den, ex vid en kidnappningssituaion. Av utrymmesskäl går jag i denna artikel inte närmare in på dessa begrepp.

Bakgrund, forskning

Alienation är identifierat och studerat i 30 länder. Det finns 600 vetenskapliga referenser i ämnet. Det har beskrivits av ett stort antal oberoende forskare. Richard Gardners forskning äger emellertid inte längre legitimitet men har fungerat som ett startskott för fortsatt kunskapsutveckling i frågan. Alienation är universellt accepterat bland socialarbetare, psykologer och familjerådgivare som arbetar med högkonfliktfamiljer. I ungefär 20-25% av högkonfliktfamiljerna förekommer alienation. (Eddy,B., 2010, Kelly,J.B. och Johnston,J.R., 2004).

Alienation ses som könsneutral. Man ser symtomen hos barnen och både mammor och pappor kan vara indragna i processen på båda sidor. Alienation förekommer också i kärnfamiljer och fosterfamiljer, även om det är vanligare bland separerade familjer.

Forskningen är överens om att det finns flera faktorer bakom alienation. Det innebär ett känslomässigt utnyttjande av barnet med enorma konsekvenser för barnets psykiska hälsa både på kort och lång sikt. Man är också överens om att det finns både medvetna och omedvetna proecesser inblandade samt att om det förkommer anklagelser om våld/övergrepp bör dessa skyndsamt utredas för att kunna hanteras på rätt sätt.

Övergripande orsaker

Alienation verkar förekomma i princip uteslutande bland sk högkonfliktfamiljer. Bill Eddy, socialarbetare, psykoterapeut och advokat förklarar i boken Don´t alienate the hids! Raising resilient children while avoidning high conflict divorce att det finns en undeliggande kultur av att beskylla andra, vilken bidrar till alienation. Denna skuldbeläggande kultur finns på flera nivåer , i familjen, i domstolen samt i hela samhället. Dessa tre nivåer av skuldbeläggande kultur lär barnet snabbt tre dåliga beteenden, som de absorberar:

Allt-eller-inget tänkande

Ohanterade känslor

Extrema beteenden

Process

Alienation har multipla orsaker. Det kan handla om att båda föräldrarna skuldbelägger varandra. Det kan handla om att den alierande föräldern medvetet och/eller omedvetet överför sina egna starka negativa känslor inför den andre föräldern på barnet.. Känslorna kan ha orsakats av djupa kränkningar såsom otrohet, en skör personlighet och/eller svag förmåga att härbergera besvikelser.

Det kan också handla om att den person barnet alienerar sig ifrån blir upptagen av sina egna starka reaktioner och inte klarar att visa barnet tillräcklig värme. Ibland förekommer att barnet inte hanterar den höga konfliktnivån utan skjuter en förälder år sidan för att hantera situationen.

Andra övergrepp mot barnet kan förekomma samtidigt, både av den favoriserade föräldern och den som barnet stöter bort. Dessa kallas ”hybridfall” och är ytterst komplexa att hantera. Barnpsykiatrisk kompetens rekommenderas vid alienation i allmänhet. Barnpsykiatrisk behandling/egen terapi ses som nödvändig då det handlar om hybridfall med multipla faktorer.

Kännetecken

De föreslagna diagnoskriterierna är:

A. Barnet – vanligtvis ett vars föräldrar är indragna i en högkonfliktsseparation- alierar sig starkt med en förälder och avvisar relation med den andre, alienerade föräldern utan legitim anledning. Barnet avvisar eller vägrar kontakt eller tid tillsammans med den alienerade föräldern.

B. Barnet visar följande beteende:

(1) ett varaktigt avvisande eller nedsvärtande av en förälder, vilket når nivån av kampanjförande

(2) svaga, bagatellartade och absurda rationaliseringar för barnets ihållande kritik av den andre föräldern

C. Barnet uppvisar två eller fler av följande sex attityder och beteenden:

(1) avsaknad av amvivalens

(2) oberoende-tänkar fenomenet

(3) reflexmässigt vstöd för ena föräldern mot den andre

(4) frånvaro av skuld inför exploateringen av den avvisade föräldern

(5) förekomst av lånade scenarior

(6) spridning av fientligheten till den avvisade förälderns utvidgade familj

D. Störningens varaktighet är minst två månader

E. Störningen skapar kliniskt signifikant skada eller sorg i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktionsområden.

F. Barnets vägran att ha kontakt med den andre föräldern har ingen legitim grund. Detta innebär att diagnosen parental alienation disorder inte kan ges om den avvisade föräldern behandlat barnet illa.

Följande avsnitt är mämtat från en föreläsning om alienation med Paula M Carey, chef för familjedomtolen i Massachusetts.

Vanliga kännetecken hos barnet:

• hittar på ursäkter för att hindra/minska kontakt

• barnet själv önskar restriktioner av umgänget; vill uttrycka sina synpunkter direkt till domstolen

• Anklagelser om våld, missbruk eller sexuella övergrepp. Många av dessa anklagelser är reella. Alla är det inte. Om anklagelserna inte är sanna, kan fallet många gånger vara svårare än om de är det.

Vanliga kännetecken hos den förälder som alienerar:

• Försvårar umgänge och saboterar den andre förälderns tid med barnet. Påtalar exvis: barnet måste göra läxor, känner sig inte frisk denna dag, har planer med sina vänner, har planerat att sova över hos en kamrat. Ofta säger föräldern att den inte tänker tvinga barnet, det kan ju inte dra in barnet i bilen?

• Uppmuntrar när barnet avvisar den andre föräldern.

• Taktiskt spel för att störa barnets relation med den andre föräldern: lägger sig i telefonsamtal, diskuterar rättsprocess med barnet.

Vanliga kännetecken hos den avvisade föräldern:

• Återkommande stämningsprocesser. Kan både vara befogade och ej befogade.

• Kan påtvinga sig kontakt med barnet: via telefon, via mail eller genom att följa barnet.

• Kan vara oförmögen att kontrollera ilska.

• Kan ha brister i föräldraförmågan eller kapacitet till empati.

• Kan vara en ytterst lämplig förälder.

Diskussion bland professionella

Diagnosticering

Parental Alienation Disorder föreslås ingå i DSM –V, vilket är ett vedertaget diagnosinstrument/handbok för psykiska störningar. I nuvarande DSM finns inte alienation med. DSM-V planeras komma ut 2013. En internationell arbetsgrupp, där även Sverige är representerat , bestående av law professionals (domare, advokater) och mental health professionals (psykologer, familjerådgivare, socialarbetare, medlare) föreslår att Parental Alienation Disorder ska ingå i DSM-V.

Det innebär att familjer både kan diagnosticeras och behandlas. En debatt pågår om man ska benämna alienation för parental alienation eller child alienation. Forskaren Janet Johnston använder begreppet child alienation medan ovan nämnda arbetsgrupp använder partental alienation.

Man är dock överens om att barnet blir symtombärare i en negativ process som pågår i familjen. Man har valt att inte benämna alienation för syndrom, utan som en störning i familjen Det betyder att det är en social, dynamisk process snarare än en psykisk sjukdom hos en av föräldrarna.. Processen som förekommer vid alienation finns redan beskriven i nuvarande DSM, men inte under benämningen alienation, utan som en del av andra psykiska störningar. Alienation föreslås diagnosticeras som mild, måttlig eller svår.

Bland professionella finns både en rädsla och en förhoppning för vad införandet av alienation i DSM-V skulle innebära. Skulle diagnosen kunna bli ännu en belastning för familjen? Skulle den kunna bidra till att barn fick nödvändig hjälp? Klart står i alla fall att det skulle påverka såväl det juridiska systemet som möjligheten till behandling.

Behandling/bemötande

Det som enar professionella som arbetar med alienation är ståndpunkten att det behövs terapeutiska inteventioner som inkluderar hela familjen; barnet och både den alienerande och avvisade föräldern. Det är också viktigt att hålla familjen utanför rättssystemet, så långt som möjligt, då det kan bli en arena för destruktiva processer som skadar samtliga inblandade.

Konsekvenser

Alienation innebär att föräldrakapcitet minskar kraftigt. Johnstons studie (2003) konstaterar att den förälder vars barn avvisar kontakt med dem visar lägre förmåga till empati, värme och förståelse för barnets ståndpunkt. Dessa föräldrar har också lägre förmåga att komunicera med sina barn. Studien visar inte om bristerna i föräldrakapacitet orskats av att barnet avvisar föräldrarna eller om den fanns där från början, som ett resultat av eh hög konfliktnivå exempelvis. Den förälder som alienerar barnet, brister också i föräldrakapacitet. De är mer beroende av barnet för känslomässigt stöd och erkännandeän andra föräldrar. De använder barnet som skydd mot att drabbas av en depression och för sina egna känslomässiga behov.

Barnen i dessa familjer är mycket skörare än andra barn. De har svårt att klara av att separera från den förälder som alienerar. De är mindre socialt kompetenta, som en orsak av den stress kroniska rättspreocesser har skapat. Äldre barn är mer utsatta än yngre barn.. Barnen visar klart sämre social och känslomässig anpassning och känsla av välmående efter separationen än andra barn till separerade föräldrar.

Det finns könsskillnader. Pojkar blir något mer känslomässigt skadade än flickor. Mödrar kan sabotera barnets relation till pappan mer effektivt än fäder kan sabotera barnets relation till mamman.

Åtgärder

Det finns ett flertal program för olika grader av alienation. Psykoedukativa, KBTbaserade, coachande och case-management är olika metoder som används. Gemensamt för de olika metoderna är att de vanligtvis behandlar hela familjen. En del är knutna till domstolen, dvs man kan dömas att delta. Domstolen screenar först så de vet om psykisk sjukdom, misshandel etc förekommer/förekommmit..Vanligtvis är både barnet och favoritföreädern negativt inställda till behandling. Jag återger några av programmen i ordning efter hur allvarlig alienation de inriktar sig emot, med början vid ”lättare” alienation.

Bill Eddy har ett KBTbaserat program New Ways for Families som tränar föräldrarnas färdigheter i flexibelt tänkande, hanterade känslor och måttfullt beteende. Han menar att det mestadels rör sig om omedvenet beteende hos bda föräldrar som orsakat alienationsprocessen. Alienation är en mycket skadlig process sm båda föräldrar måste ta ansvar för att förhindra och stoppa upp. Föräldrarna kan lära sig nya färdigheter . De måste båda behndlas med respekt och behöver båda stöd för att ändra sitt beteende. Foks ligger på framtida beteende.

Robin Deutsch, PhD i psykologi arrangerar lägeret ”Overcoming barieers camp” där flera familjer deltar under fem dagar. Man använder sig av psykoeducativa inslag, såväl som fria aktiviteter på friluftscampen för att vila mellan de behandlande inslagen. Målet är att skapa trygga relationer för alla inblandade. Man arbetar mycket med perception och ser det som att det ofta handlar om tankestörningar. Den alienerande föräldern överdriver missförhållanden hos den andre föräldern och gör vantolkningar. Ingen tillåts lämna campen under tiden den pågår. Robin menar att det är mycket verksamt att familjemedlemmarna ges möjlighet att observera varandra under 24 timmar per dygn och bygga nya slutsatser om varandra.

Richard Warshak, PhD i psykologi har startat Family bridges som är en familjebehandling baserad på utbildning och förändring av perception. Den tar emot de svåraste fallen direkt från domstol. På grund av detta behandlas endast en familj åt gången av ett expertteam.Det är ibland nädvändigt att den avvisade föräldern erhåller enskild vårdnad. Worshak har skrivit Divorce poison och Welcome back, Pluto. Understanding, Preventing and Overcoming Parental Alienation.

Worshak menar att barn inte kan tillåtas fatta livsavgörande beslut om att avvisa halva sin familj innan de är tillräckligt mogna för att avgöra om de kan cykla utan hjälm! Målet med programmet är att underlätta, reparera och stärka barnets möjligheter till hälsosamma relationer med båda föräldrar. Man stöttar barnen till kritiskt tänkande, balnserad syn och realistiska perspektiv på sin familj.

Det är viktigt att ta reda på vilken grad av alienation som förekommer i varje familj för att hitta rätt nivå av insats. Inget program hjälper alla, det handlar trots allt om en djupgående problematik och ofta låsta positioner. Den samlade meningen är dock att eftersom lidandet är så stort i en alienerad familj, är det lika viktigt att behandla som vid annan allvarlig problematik.

Diskussion

Bland oss som arbetar med vårdnansutredningar är de beskrivna processerna kring alienation välkända. Alienation är inte en könsfråga, både mödrar och fäder kan alienera. Det handlar snarare om en destruktiv process som är viktig att hantera för att minska skadorna hos barnen, och även hos de inblandade vuxna (ibland kan hela nätverket vara engagerat). Alienation måste hanteras vid domstolen, socialförvaltningarna, förskolan/skolan, och vid barnpsykiatrin! Det är viktigt att familjerna bemöts med kunskap och respekt.

Vårdnadsutredare bör ha kunskap om dessa processer för att minska risken att i värsta fall ”bli en bricka i spelet”. Anklagelser/orosanmälningar om misshandel eller andra övergrepp måste även vid en pågående vårdnadstvist utredas skyndsamt och noggrant. Rutiner för samverkan i dessa multipla ärenden behöver klargöras i många kommuner.

Utvärderinar av familjeprogram vid alienation har visat god effekt. I Sverige saknar vi ännu rutiner och metoder att upptäcka och behandla alienation på ett systematiskt sätt. Jag skulle önska ett betydligt tätare samarbete mellan domstol, socialförvaltning och barnpsykiatri för dessa familjer. Forskning visar tydligt att barn i dessa familjer får betydande svårigheter.

Cecilia J Granberg

Familjerättssocionomernas Riksförening

 

Referenser

Baker, A.. Adult Children of Parental Alienation Syndrome. (2007) New York: Norton&Norton

Bruch Cs: Parental alienation syndrome and Parental Alienation: getting it wrong in child custody cases. (2001) Family Law Quarterly 35:527-52

Eddy, B. High Conflict People in Legal Disputes (2006) Canada:Janis publications.

Eddy, B. Don´t Alienate the Kids! Raising Resilient Children While Avoiding High Conflict Divorce. (2010) Scottsdale HCI Press.

Fidler, B.J&Bala,N. (2010) Children resisting postseparation contact with a partent: Concepts, controversies, and condundrums. Family court review, 48(1), 10-47

Gardner, RA (2001) Therapeutic Interventions for Children with Parental Alienation Syndrome Cresskill, NJ: Creative Therapeutics

Jaffe, J.P, Ashbourne, D. och Mamo, A.A. Early Identification and Prevention of Parent-Child Alienation: A Framework for Balancing Risks and Benefits of Intervention. Family Court Review 48(1) 136-152.

Johnston, J.R, Roseby, V., och Kuehnle, K. (2009) In the Name of the Child: A Developmental Approach to Understanding and Helping Cildren of Conflicted and Violent Divorce. New York: Springer Publishing Company LLC.

Johnston, J.R. (2003) Parental alignments and Rejection: An Empirical Study of Alienation in Children of Divorce. Journal of the American Academy of Psychiatry and the Law 31:158-70

Pruett, M.K., Arthur, L.A,&Ebling, R. The hand that rocks the cradle: Maternal gatekeeping

after divorce. (2007) Pace Law Review 27(4), 709-739.

Warshak, R.A. Second edition. Divorce poison: Protecting the Parent-Child Bond from a Vindictive Ex New York:Harper, 2010

 

Barn som avvisar eller vägrar kontakt med en förälder efter separation.

23 augusti, 2010 14:16 av Björn Järnesjö

Barn som avvisar eller vägrar kontakt med en förälder efter separation.

 

Syftet med denna artikel är att ge en översikt kring de viktigaste begreppen som rör temat kring de barn som visar motstånd eller vägrar kontakt med en förälder efter en separation. Artikeln är baserad på AFCCs konferens 1-4 Juni 2010 samt Family Court Review, volume 48, nummer 1, en tvärvetenskaplig sammanställning av en rad av artiklar utgiven av AFCC, januari 2010.

Ett barn kan avvisa eller vägra kontakt med en förälder av många olika orsaker. Forskning i ämnet har resulterat i en mer nyanserad och bättre förståelse av barn- och föräldrarelationer och de problem som kan uppstå. Här nedan följer en rad begrepp som förhoppningsvis ska bidra till en ökad förståelse kring ämnet.

Affinity (likhet, samhörighetskänsla, sympati), Alliance (allians)

Ett barns benägenhet eller känsla av samhörighet till en förälder är ett normalt utvecklingsfenomen som kan relateras till förälderns temperament, kön, delade intressen, identifikation med förälderns fysiska och psykiska attribut, förälderns uppfostringsstil och anknytning med en förälder. Denna normala utvecklingsprocess hos barnet förekommer både hos separerade familjer och intakta familjer och är inte ett resultat av en alienationsprocess. Vid en separation vill barnet oftast träffa båda föräldrar. Vid en stark allians med en förälder kan barnet vägra spendera tid med den andra föräldern under en kortare eller längre period. En del barn kan föredra att vara med en förälder men samtidigt ha en god relation till den andre föräldern. När det förekommer i separerade familjer kan det bli ett bekymmer för båda föräldrar, den föräldern som barnet fördrar kan inkorrekt tro att den andre föräldern missköter barnet på något sätt och den förälder som barnet inte föredrar kan känna sig hotat och tro att den andre föräldern försöker alienera barnet. I detta skede är det viktigt med socioedukativa interventioner.

Alignment (ställa sig på någons sida)

Alignment mellan barn och den föredragna föräldern kan utvecklas före, under eller efter en separation, och kan bero på att den icke föredragna föräldern engagerat sig minimalt i barnet under samlevnadstiden eller bristande föräldraskap även om denna oförmåga inte kommer upp till en mer allvarlig nivå som tex misshandel och försummelse. Alignments kan utvecklas före en separation om föräldern bjuder in barnet att ta deras parti, som sedan kan utvecklas till alienation under eller efter separation. Alignment kan också utvecklas efter separation om ett barn blir arg eller upprörd för att en förälder lämnar familjen, eller lämnar en förälder ledsen eller arg. Alignment kan också uppkomma som en funktion av en pågående och långvarig föräldrakonflikt. Det är viktigt att familjen får hjälp att minska konfliktnivån för att förhindra att det på lång sikt utvecklas till en alienierat beteende hos barnet.

Enmeshment (snärja in, fånga)

Den psykologiska gränsen mellan föräldern och barnet har inte till fullo och adekvat utvecklats. Pronomet ”vi” använts ofta både av barnet och föräldern när de ska beskriva känslor, åsikter och erfarenheter. Föräldern och barnet har ofta nära fysisk kontakt med varandra. Ofta har barnet svårt att separera från föräldern, tex svårt att gå till skolan, svårigheter att fungera i åldersadekvata grupper, svårigheter att sova över hos kompis eller delta i lägerverksamhet. Ofta är dessa barn starkt anpassade till förälderns behov och känner ansvar för att beskydda föräldern. Barnet och föräldern är oftast omedvetna vad som försiggår och tror att de har en utmärkt relation. Föräldern kan utåt sätt bete sig som en utmärkt förälder och barnet visar oftast att de klarar sig mycket bra. I riktigt svåra ärenden kan barnet ta över omsorgsfunktionen för föräldern.

Alienation

I ärenden där alienation förekommer är oftast relationen mellan barn och det avvisande föräldern kraftigt förstörd och påverkad av den alienerade förälderns beteende. Barnet visar ett starkt motstånd, fjärmar sig eller avvisar en förälder som är oproportionerligt till förälderns beteende och tidigare barn- och föräldrarelation. I rena alienationsärenden ser man sällan inslag av estrangement eller emeshment.

Den favoriserade föräldern (The favored parent)

Forskning har visat att psykopatologi och personlighetsstörningar förekommer i en signifikant proportion av högkonflikts föräldrar som strider.

Dessa föräldrar är ofta försvarsinställda och moralistiska, och uppfattar sig själv som felfria, externaliserar ansvar på andra och har brister i hur deras eget beteende har på barnet och andra. Psykisk störning som inkluderar histrionic, paranoid och narcissistisk personlighetsstörning eller psykoser, självmordsbeteende och drogmissbruk är vanlig bland föräldrar som alienerar. Förälderns alienerad beteende kan ses åtminstone i två dimensioner, grad av allvar (mild, moderate, allvarlig) eller grad av intention, medveten, uppsåtlig, och direkt, eller omedveten, manipulativ och indirekt.

Darnall 1988 identifierar tre typer av alienation.

naiv alienation: föräldrar som är passiva i förhållande till den avvisande föräldern och som ibland säger eller gör något för att alienera eller förstärka barnets beteende.

aktiv alienation föräldern vet att de gör fel men i ett försök att hantera smärta och ilska, blir ett alienerat beteende ett sätt han hantera känslomässig sårbarhet och dålig impulskontroll.

besatt alienation dessa föräldrar vill såra den andre förälder och förstöra barnets relation. Det är sällsynt att dessa föräldrar har förmåga till självreflektion och insikt.

Forskning har kategoriserat en rad strategier som den alienerade föräldern använder sig av i ett led att vända barnet mot den andre föräldern. Baker och Darnall (2006)

-Prata illa om den andre föräldern inför barnet

-Begränsa eller ändra umgänge, tex flytta, planera aktiviteter under umgängestid, ringa under umgänge, låta barnet  bestämma om han eller hon ska träffa den avvisade föräldern.

-Begränsa, eller påverka tfn-kontakt, mail

-Begränsa eller påverka symbolisk kontakt, tex inga fotografier, ändra barnets namn, barnet får inte såga mamma eller pappa

-Vägra att kommunicera med den avvisade föräldern, använda barnet som budbärare,

-Emotionell manipulation, lägga skuld på barnet, tvinga barnet att välja/uttrycka lojalitet eller avstånd

-Ohälsosam allians barnet måste spionera på den andre föräldern, behålla hemligheter

-Prata illa om föräldern till vänner, lärare, doktor, skapa konflikter mellan barn och avvisad förälder

Barnet anpassar sig till den alienerade förälderns behov och beroende av barnets kärlek och acceptans. Snabbt kommer barnet att förstå att det är omöjligt att visa kärlek till båda föräldrar, att visa kärlek och ta emot kärlek från den avvisade föräldern är likvärdigt med att förråda den alienerade föräldern. Ett barns lojala beteende blir uppmärksammat med värme, kärlek och även med materiellt. Illojalt beteende blir negativt förstärkt med straffande blickar, ilska, hot om övergivenhet, en risk som barnet inte kan ta när den redan ”förlorat” en förälder.

Den avvisande föräldern /The rejected parent

En avvisad förälders reaktion på att bli avvisad av barnet kan i sin tur bibehålla eller förstärka alienationen och barnet kan påverkas negativt av detta. Avvisade föräldrar reagerar ofta med att dra sig tillbaka och vara passiva i ett försök att hantera konflikten med den favoriserade föräldern. Ett annat motiv kan vara att den avvisade föräldern vill ge barnet tid med sina känslor. Ofta kan den avvisade förälderns passivitet slå tillbaka på dem och då i form av en anklagelse från den favoriserade föräldern att den visar ointresse för barnet.

Om den avvisade föräldern kräver att få träffa barnet kan det uppfattas som att den avvisade föräldern är för offensiv och oempatisk. En del avvisade föräldrar reagerar på samma sätt gentemot barnet som barnet i sin tur har reagerat mot föräldern. Oftast är den avvisade föräldern psykologisk frisk, en adekvat förälder med tillräcklig föräldraförmåga och som har spenderat och haft en god relation med barnen före separationen.

Avvisade föräldrar kan även agera självcentrerat och omoget, med lite eller ingen insikt i huruvida deras eget beteende bidrar till problemet och hur barnet påverkas. Få avvisade föräldrar har förmånen av att vara adekvat förberedda i förväg för att på ett konstruktivt sätt hantera åtminstone de värsta beteenden som ett alienerat barn kan visa.

Barnet

Det alienerade barnets beteende kan vara på olika nivåer, mild, medel, allvarlig

Barnen visar oftast ett svart/vitt tänkande, idealiserar den favoriserade föräldern och nervärderar den avvisade förälder. Oftast förnekar barnet att de någon gång upplevt positiva stunder med den avvisade föräldern även om det finns foton, videofilmer som visar motsatsen. Oftast klagar barnet på den avvisade föräldern med en ton som är bräcklig, repetitiv, konstgjord, återberättad och med brist på detaljer. Barnens ord är ofta lånade av vuxenvärlden. Barnets reaktioner och hat är oftast orättfärdig och oproportionerlig. Negativa känslor är oftast uttryckt med lite eller ingen ambivalens.

De kan vara oartiga och respektlösa även våldsamma utan skuld. Känslor och hat kan oftast inkludera den avvisade förälderns utökade familj och vänner, även om barnet haft lite eller ingen kontakt med dem. Anklagar den avvisande föräldern att vara en oansvarig förälder, ansvarig för separationen, och att såra den favoriserade föräldern. Barnet förnekar oftast något hopp för återförening. En del barn är uppträder vuxet medan andra är sårbara, beroende och har särskilda behov.

Realistsikt estrangement (främlingskap, fjärmande, kyligt förhållande)

Det är viktigt att skilja mellan alienation och realistisk estrangement där ett barns motstånd eller vägran är ett resultat av tex att barnet har bevittnat våld, barnmisshandel, emotionellt våld, sexuella övergrepp, eller olämpligt eller oaktsamt beteende av den avvisade föräldern. Det finns även mildare former av realistisk estrangement där barnets fjärmande beror mer på att föräldern har en rigid, kontrollerad uppfostringsstil, en del avvisade föräldrar är passiva, andra är omogna och självcentrerade och har svårt att förstå barnets känslor och behov, en del har svårt med att kontrollera sin ilska och besvikelse.

Forskning och praktisk klinisk erfarenhet av har visat att rena ärenden av alienation eller realistisk estrangment förekommer i viss grad, med andra ord ärenden som enbart inkluderar alinierande beteende av den favoriserade föräldern eller misshandel/omsorgsbrist av den avvisade föräldern. De allra flesta ärenden är hybrida där varierade nivåer av enmeshment, och gränsdiffusion mellan den alienerade föräldern och barnet och någon form av olämplighet hos den avvisade föräldern förekommer. Dessa hybrida ärenden är mycket komplexa och utmanande och det krävs noggranna bedömningar och ett varierade interventioner som tex individualterapi, familjeterapi, utbildning, coaching, så att familjen kan få adekvat hjälp.

Här nedan följer en typologi av ärenden där barn avvisar eller vägrar kontakt med en förälder

Alignments (Affinity och Allians)

Alienation

Enmeshment

Enmeshment+Alienation

Enmeshment+Alienation+Estrangment

Enmeshment+Estrangement

Alienation+Estrangment

Estrangment

Omsorgsbrist och/eller misshandel av avvisad förälder

Kursiverade text är hybrida ärenden

Förslag på åtgärder

Förebyggande insatser: psykoedukativa program är oftast hjälpsamma till föräldrar som upplever att de har svårigheter i kommunikation i samband med och strax efter en separation. Programmen kan hjälpa föräldrar att utveckla sitt föräldraskap, problemlösningsförmåga, och förstå betydelsen av att ha positiva föräldrarelationer efter en separation. Programmet går också ut på att öka förståelsen hos föräldern kring vad alienation är och vilken påverkan det kan ha på barnet.

Utbildning och riktlinjer för professionella: socionomer, psykologer, domare, advokater, behöver kontinuerlig utbildning, handledning och träning när man arbetar med högkonfliktsföräldrar och alienationsärenden. Utveckla riktlinjer särskilt för att klargöra olika yrkesroller som kan vara inblandade i högkonfliktsärenden.

Tidig prevention, screening, snabb handläggning: det är av stor vikt att så tidigt som möjligt identifiera och upptäcka ärenden där det förekommer alienerade drag. Att som rutin ”screena”efter högkonfliktsföräldrar och våld med utprövade bedömningsinstrument bedöms nödvändigt.

Ökat samarbete mellan professionella och rättssystemet: samarbete mellan yrkesgrupper som

arbetar med högkonfliktsföräldrar är nödvändigt för att på bästa sätt hjälpa familjen.

Detaljerade”parenting plans” från domstolen där det tydligt framgår hur barnet ska träffa föräldern, specialiserade domare som följer ärendet hela tiden.

Mer och bättre forskning inom området högkonflikt och alienation.

Diskussion

Syftet med artikeln är att visa på olika begrepp som använts för att beskriva svårigheter som kan uppstå mellan föräldrar och barn efter en separation. Barns motstånd eller vägran att träffa en förälder kan uppstå av många olika orsaker. Dessa ärenden är oftast komplexa eller hybrida och kräver tidig upptäckt, tidig intervention och förebyggande åtgärder för att förhindra att en alienationsprocess får fäste. Noggranna bedömningar för att avgöra grad av allvar och grad av intention är av stor vikt för att kunna erbjuda familjen adekvat hjälp.

 

Referenser

Fidler, B.J&Bala,N. (2010) Children resisting post separation contact with a parent: Concepts,

controversies, and conundrums. Family court review, 48(1), 10-47

S Friedlander and M G Walters (2010) When a child reject a parent: Tailoringen the intervention to fit the problem Family court reviw, 48(1), 10-47

Warshak R.A (2010b) Family Bridges: Using the insights from social science to reconnekt parents and alienationnn children Family court review 48(1)

Warshak R.A and Otis M.R Helping alienated children with Family Bridges, practice, research, and the pursuit om ”humbition”

Christina Bark